Medan många av lagen har gnällt på det långa uppehåller (med all rätt, vad är det för jävla idé att spela en turnering inför VM, i BANDY?) så kom det faktiskt väldigt lägligt för Villa-Lidköping.
För man åkte på en tråkig sjukdomsepidemi med magsjuka, förkylningar och andra trassliga ting. Men nu har dagarna gått och samtliga ska vara fit for fight för att göra slag i saken och utkräva en revansch på Kungälv efter den snöpliga förlusten borta.
Men då handlade det om kvistar, kottar och annat skit från Nordeälvsbro som förstörde isen. Det hindrar lirare från att göra sitt, och lirarna finns i Villa. Som vi alla vet.

Förlusten på Skarpe Nord säger jag alltså inte alls om. När däremot Kungälv brukar komma till Lidköping på besök, då brukar det gå något sämre, skulle man kunna påstå.
Sedan Kungälv tog klivet upp i högsta serien så har man vart här sju gånger. Och man har tagit poäng exakt noll gånger. Sju förluster, alltså.
Dessutom har de tre senaste förlusterna också gått över den aktuella hcp-linan, -2,5. 11-5 9-4 8-3.
Visst, nu var det slutspelsmatcher, kan ha tendenser till att rinna iväg, men det är ändå minnen spelarna ut bägge lägren har med sig.

Villas hemmastyrka får inte heller sopas under mattan.
6-0-0 och 41-14 i målskillnad. Och då ska det tilläggas att man släppte in fem i 14-5 segern mot Bollnäs, när man inte ens behövde bry sig om att hålla tätt bakåt. Annars har försvaret vart till belåtenhet. Precis som anfallsspelet.

Sist i serien ligger Motala. Hej och hå. I deras senaste match så mötte man ett stycke Kungälv. Samma Kungälv som idag besöker Lidköping.
Motala vann sin hittills enda match hemma. 9-5. Kommer Kungälv inte med ett försvarsspel här förbättrat med flera ljusår, ja då åker man på tvåsiffrigt i arslet. Precis som senast man var här.

David Karlsson, Daniel Andersson, Per Thörnberg, Jesper Bryngelsson och allt vad gubbarna heter. Det blir något helt annat än att möta Motala borta, det ska ju gudarna veta ...